ROM. Han granskade maf­fian i Ital­ien. Hon avs­lö­jade ett ped­ofil­nätverk i ­Mexiko. Nu har de ett pris på sina huvu­den. DN kan i dag ­pre­sen­tera årets Palmepris­tagare i var sin inter­vju med våra korrespondenter.

Roberto Saviano smä­dade maf­fian i ”Gomorra” och efter det ser camor­ran honom som en döds­fiende att elim­in­era till varje pris. © Vic­tor Sokolow­icz / AOP

Med suc­cébo­ken ”Gomorra” gav Roberto Saviano den napo­le­tan­ska maf­fian, camor­ran, ett ansikte. På samma konkreta sätt fort­sät­ter han att tydlig­göra de mest kom­plicer­ade krim­inella och ekonomiska sammanhang.

– Bankerna har i dag har ett sämre immun­försvar, säger han näs­tan omedel­bart när jag efter flera dagars försök äntli­gen får tag på honom på telefon.

Med immun­försvar menar Saviano banker­nas oför­måga eller ovilja att und­vika att ta emot svarta pen­gar. I dag mer än någon­sin. Förk­larin­gen är den ekonomiska krisen.

– Alla vill bara att ekonomin skall ta fart igen, då tit­tar inte bankerna på vem som sät­ter in pengar.

I Ital­ien är denna sit­u­a­tion påtaglig. Lan­dets maf­fia AB omsät­ter 1 230 mil­jarder kro­nor om året och för­fogar över 525 mil­jarder i likvida medel. ”Maf­fian vin­ner och får byg­gkon­trak­ten, inte för att de trycker upp en pis­tol i ansik­tet på den som fat­tar beslutet, utan för att de i ett land i kris har de bästa före­ta­gen och kan investera”.

Som jour­nal­ist och debat­tör kom­mer han med konkreta förslag, som att före­tag som är reg­istr­erade i skat­tepar­adis utom­lands inte borde få investera i Europa; väl med­veten om att inget EU-land hit­tills av ekonomiska skäl har vågat fatta ett sådant beslut.

Saviano gillar Ital­iens nya tekniska regering ledd av ekonomipro­fes­sorn Mario Monti.

– Den går det att föra en dia­log med. Det gick inte med Berlus­coni, säger han.

Sam­tidigt oroas han över att regerin­gen Monti mitt upp i det väldiga saner­ingsar­betet av Ital­iens ekonomi och infra­struk­turer mycket säl­lan näm­ner det där lilla ordet som alla verkar frukta: ”mafia”, som det skrivs på italienska.

Av Berlus­co­nis många lagförslag, som skulle sätta munkavle på lan­dets jour­nal­is­ter, blev det ingent­ing. Press­fri­heten i Ital­ien har inte inskränkts och är inte ett prob­lem för ital­ien­ska jour­nal­is­ter, bet­onar han. Däre­mot själv­cen­sur. Den som utma­nar mak­ten blir uthängd och smut­skas­tad och måste räkna med att mot­stån­daren kom­mer att göra allt för att ifrå­gasätta jour­nal­is­tens tro­värdighet. Det hände Saviano ifjol, efter att han debuterat i ett eget tv-program. Savianos monologer blev efteråt också en bok ”Kom med mig” som snart kom­mer på sven­ska. Pro­gram­met hade tit­tar­top­par på hela tolv miljoner. Efter att Saviano kart­lagt hur den kal­abre­siska maf­fian ’ndranghetan investerar i Nordi­tal­ien star­tade Berlus­co­nis tid­ning Il Gior­nale en namnin­sam­ling mot honom och hans jour­nal­is­tik och bör­jade smut­skasta hans familj.

Att han nu får Olof Palmepriset sam­man­faller med hans återkomst på den ital­ien­ska medieare­nan. I sex månader har Saviano varit osyn­lig och levt i New York, där han bland annat hål­lit föreläs­ningar på New York University.

– Det var när­mast en flykt. Upp­märk­samheten hade blivit för stor. Jag behövde andas frisk luft, säger han.

Hans amerikan­ska liv­vak­ter var förstående och lyssnade på hans fri­hets­be­hov. För första gån­gen på fem år åkte han tun­nel­bana, köade i snab­bköp och gick långa prom­e­nader med liv­vak­terna på diskret avstånd. Han har också skrivit färdigt sin nya bok som delvis hand­lar om New York. När den kom­mer är osäk­ert. Först skall den redi­g­eras och han fun­derar på att denna gång först pub­licera utom­lands och inte i Ital­ien, där han åtmin­stone tillfäl­ligt har bru­tit med det Berlusconi-ägda för­laget Mon­dadori efter ett häftigt gräl med dot­tern Marina Berlus­coni som är vd.

Nu är Saviano till­baka i sin italiens­ka bunker som är det hem som det ital­ien­ska staten ställer till hans för­fo­gande. Boende i egen lägen­het är det inte tal om. I ”Gomorra” har Saviano inte bara avs­lö­jat, utan även smä­dat camor­ran som i honom ser en döds­fiende att elim­in­era till varje pris.

– Förr fick jag ibland sova instängd på mil­itärkaserner. Nu fly­t­tar de runt mig var tredje dag. Ofta i Neapel­trak­ten, men även i Nordi­tal­ien och på Sicilien och Sar­dinien. Det hän­der att jag vak­nar mitt på nat­ten av ångest och inte vet och kom­mer ihåg var jag är. Det är ett hem­skt liv, avs­lu­tar Roberto Saviano.

Peter Loewe